Hoppa till sidans innehåll

Ingers novembertankar

17 NOV 2021 11:04
Jag undrade om en långsam 70+are med diverse krämpor har något att bidra med, när jag fick en förfrågan att skriva "Månadens orienteringstankar", men jag ska försöka.
  • Skapad: 17 NOV 2021 11:04

- Hur började det – och som 35+are?
Jag hade Trimorienterat i flera år, i huvudsak med min pappa och även med en väninna.

Det året jag jobbade i Kramfors hade väninnan anmält sig till kurs för vuxna nybörjare i Hägglunds IoFK:s  orienteringssektion. Jag hängde på året därpå, efter att ha skickat in Skid-Trim och fick en inbjudan till nybörjarkurs. (Då var jag 36 år fyllda.)

Första tävlingen ”sprang” jag i Husum ett par veckor efter kursstarten – i Nybörjarklassen D17N och blev sist. Banan var svårare än nybörjarnormen och hade jag inte Trimorienterat innan och visste hur man tog ut kompassriktning hade jag inte kommit runt.

Några veckor senare blev jag erbjuden en återbudsplats i samma klass vid 5-dagars i Borås, men tackade nej då jag nyss hade börjat på en ny arbetsplats och lovat jobba hela sommaren. 

Vid ett senare tillfälle var det tävling någonstans i Umeåtrakten. Jag skulle gena en långsträcka mot en kraftledning och befarade att jag hade sprungit snett, så jag tänkte fråga om det var rätt kompassriktning när det dök upp någon medtävlande. Då prasslade det till i buskarna bakom mig, och jag gjorde mig beredd. Där kom två älgar! (Jag var på väg åt rätt håll.) 

Sommaren därpå (1987) sprang jag mitt första 5-dagars – i Norrköping, och
sen har det ”rullat på” både i Sverige och utomlands. Det är orienteringen som fört mig runt jordklotet, vilket jag är den evigt tacksam för. Synd bara att jag inte kom i kontakt med denna fantastiska idrottsgren många år tidigare, och den har även givit mig många nya vänner.

(Jag har orienterat i 11 länder, förutom i 13 landskap i Sverige. Bl.a. har jag ”sprungit” 103  5-dagars-/O-ringenetapper, alla godkända, och har tilldelats  20-årsplakett.) 

Första utlandsorienteringen var på Nya Zeeland, en resa jag blivit värvad till av en orienteringsvän i en annan ångermanländsk klubb. Millenniets första orienteringstävling strax efter midnatt nyårsdagen 2000 – stadsorientering i ett kolsvart Feilding.

Några dagar senare bar det av till grannlandet Australien, där jag –hör och häpna– vann klassen motsvarande D35+Motion i Australien 5-days orienteering, i närheten av Goulburn, och tog därmed Ångermanlands första 5-dagarsseger på södra halvklotet.
Det var där jag frågade efter toan efter att vi åkt buss över en timme. Funktionären pekade efter vägen Two kilometers over there. ???  Inga buskar eller stenar inom synhåll. Ett vindfälle 30 meter bort fick duga.

(Nu var för ärlighetens skull den tävlingen inte lika stor som vårt 5-dagars, och efter fem dagar var det inte så många kvar i klassen.)


Några andra  minnen ur min ”karriär”:

  • I Lugnvik vann jag på en felritad bana! Sprang klassen D40B och en av de första kontrollerna var en sten. Jag spikade den och var säker på att jag var på rätt ställe – en annan sten bredvid. Men kodsiffran stämde inte! Konstigt! Jag stannade och väntade in en annan tävlande och bad att få se på dennes karta. Samma sten, men olika kodsiffror. Hmm? Jag stämplade och fortsatte runt banan och kom upp som ”felstämplad”.. Jag tog med mig kartan och protesterade i sekretariatet.

-- Oj då, den där banan hade vi inte kollat! Du skulle ha haft en enklare sten närmare en stig på din B-bana, men du gjorde det ju extra bra som vågade stämpla och fortsätta.
Övriga i klassen hade hittat stenen med rätt kodsiffra, men som låg någon annanstans än den inritade. Alla utom en av dessa bröt senare efter banan.
Jag fick priset, en handsnidad brevkniv, då jag hade några minuter korta tid än min fullföljda medtävlande, trots att vi egentligen hade sprungit olika banor. 

*  Vid 5-dagars i Uddevalla 2003 kom jag i kontakt med en äldre dam från Nya Zeeland vid vårt boende på en skola. Jag hade kontakt med henne via e-post under många år, och även med hennes väninna från en annan NZ-klubb, som jag stötte ihop med året därpå i Italien, då hon i skogen frågade var vi var. (Jag träffade åter dessa damer på TC  i Ungern 2011.)

  • Vid Veteran-VM i Finland 2007 höll jag, efter etappbussen tillbaka, en dag i regnet, inte på att hitta tillbaka till vårt boende. Många vägar i stugområdet.  Jag fick fråga mig fram, då mina ”huskompisar” var kvar på tävlingsplatsen.
    En enbart finskspråkig  kille tog spontant  kontakt med mig efter vägen och frågade något. (Jag råkar veta vad jag förstår inte heter på finska.) Jag förstod att han gick runt och frågade efter en sängkompis!


* På väg till Veteran-VM i Brasilien hösten 2014 fastnade 32 av oss nordbor fyra dygn i Lissabon p.g.a en flygstrejk, så vi missade ”sprinten”.

(Det är inget fel på Lissabon, bara fel tillfälle.)
Vid långdistansens final trilskades både min, och flera andras, ”sydkompasser” så jag bröt det loppet. Jag hamnade i något geggigt område i regnet, som var livsfarligt och borde ha spärrats av.

  • Veteran-VM i Kanada var ett ”Stort VM” med många idrottsgrenar. Man skulle registrera sig vid en disk med många köer, och för enkelhetens skull lämna fram någon legitimation. Framför mig i kön stod en av de äldsta svenska orienterarna, H85, som inte kunde ett ord engelska. Han lämnade fram sitt pass, fick en fråga av funktionären och vände sig till mig. Jag sa hon undrar om du är född XX och ska orientera. Säg ”yes”.

Man kan alltså orientera högt upp i åldrarna om man får vara frisk. (Många minns Rune Haraldsson och Astrid Andersson båda från Norrköping, som kuskade runt jordklotet och orienterade i 95-årsklassen.)

  • För två år sedan började jag, efter överenskommelse, planera att hälsa på orienteringsvänner i Australien över förra julen, då det samtidigt gick någon tävling där i närområdet.

Jag började producera orienteringssockor och orienteringspannlappar i mängd, men så stängdes ju hela världen ner. Så nu sitter jag med nio inslagna julklappar i min garderob.

                                               Inger Brune

Skribent: Inger Brune
E-post: Adressen Gömd

eventor.190 x47

webshop

swish

Samarbetspatners

Coop Hörnett

Nätraälven Stor

Näslunds friplant


 Relaterad bild

Postadress:
Skogslöparna - Orientering
Nordhemsvägen 41
89430 Själevad

Besöksadress:
Nordhemsvägen 41
89430 Själevad

Kontakt:
Tel: +460660376701
Fax: +460660376701
E-post: kansliet@skogsloparn...

Se all info